© Copyright Tony Holm. www.tonyholm.se

Drömkryssningen med Jonathan Cruiser

Barbro Johansson och jag har rest till tropiska och subtropiska områden i olika delar av världen sedan 1977. Det har varit många upplevelser under resorna, men för mig är det ingen tvekan om vad som har satt djupast spår.
1996 gjorde vi vårt livs häftigaste kryssning med "live-aboard"-båten. Vi var ute på Andamanhavet utanför Phuket, Thailand i sex dagar och såg mer än tio valhajar!

Texten är från 1997. Se anmärkningen sist på sidan. Tyvärr är valhajarna numera hotade.
























Möte med valhaj - världens största fisk

Det är över trettio år sedan (2006 blir det 40) jag började dyka och det har blivit åtskilliga dykexpeditioner till sydliga vatten sedan dess. Men inte förrän på vår senaste resa, till Phuket, Thailand, fick min medarbetare Barbro Johansson och jag se valhaj. Då blev det så många fler - vi såg ett tiotal under vår sexdagarskryssning i Andamanhavet. Med tanke på att det tog "sportdykningens fader" Cousteau över tjugo års intensivt dykande innan han såg sina två första valhajar är det ju en riktigt god utdelning!


Det finns bara ett fåtal ställen i världen där valhajar samlas i så stort antal att man nästan säkert får se denna jättefisk redan efter några dyk. Ningaloo-revet vid nordvästra Australien är ett sådant ställe, känt sedan början av åttiotalet, men det är bara under en kort period som valhajarna finns där. Det är när korallerna släpper ut sina ägg och drar till sig tropiska krill för deras årliga fest. Koralläggen och krill (en slags räka) drar till sig mängder av fisk och valhajen kan i sin tur utnyttja allt från millimeterstora korallägg till krill och mindre tonfiskar.

Vid Phuket samlas valhajarna några veckor innan monsunvindarna vänder. Då driver strömmarna upp näringsrikt vatten vid undervattensrev som Richelieu Rock och Hin Daeng. Vid båda dessa ställen är det bara ett par små lavaklippor som når ovanför vattenytan. Resten är mäktiga undervattensrev, täckta av mjukkoraller, svampdjur, kalkalger och hornkoraller i alla regnbågens färger. Vi kryssade runt med M/S Jonathan Crusier i sex dygn för att nå de allra bästa ställena. Det blev flera dyk i högsta världsklass, men det var först när vi låg för ankar vid Hin Daeng som jag verkligen förstod hur oerhört rikt havet är vid Thailands västkust.

Timmen innan solnedgången började vattnet plötsligt "koka" i ett över hundra meter långt och nästan lika brett område. Det var ett stim tonfiskar som attackerade småfisk i ytan. Tonfiskar av den här arten är visserligen bara ett par kilo tunga, men den stora mängden imponerade.

Plötsligt sköt det upp ett halvmeterlångt "svärd" genom vattenytan strax intill båten. Så kom det två till, och tre mörka skuggor började svepa runt i en ring. När ryggarna sköt upp genom ytan och fiskarna spände upp sina "segel" såg jag att det var segelfiskar. Det verkade som om de hjälptes åt för att driva ihop ett stim med småfisk.

Den mest imponerande uppvisningen stod några svärdfiskar för. De for upp genom ytan med hela kroppen och flög metervis för att landa på sidan i en kaskad av vatten. ögonblicket efter, tjugo - trettio meter längre fram gjorde samma fisk ett nytt språng. Några av dem hoppade tre - fyra gånger med ljudliga plask. Strax efter solnedgången blev det lugnt igen, men jag har aldrig sett något som har kommit i närheten av det här på andra ställen. Nu var det dags för oss också att vila och låta all kvävgas från dagens tre dyk lämna kroppen. Vi hade ankrat upp för att övernatta flera timmars väg från närmaste tryckkammare, så här var det viktigare än vanligt att undvika dykarsjuka. Lyckligtvis är monsunvindarna mycket stadiga och vattnen utanför Phuket drabbas aldrig av orkaner, annars skulle det kännas lite nervöst att övernatta i den här typen av båt med den öppna Indiska Oceanen i tre väderstreck.

Valhajen är världens största fisk. Det största exemplar som har blivit ordentligt uppmätt fångade man 1983 utanför Indien. Den valhajen var 12 meter lång och vägde 11 ton! Arten är spridd i alla tropiska och subtropiska oceaner, men den är sällsynt på de flesta ställen. Valhajen är en haj och andas alltså med gälar, men den silar också plankton med dem (tropisk krill mm). Bläckfisk och mindre arter av tonfisk slinker också med - munnen kan vara över en meter bred.

Under de två första dyken såg vi inte en enda valhaj, men det var gott om annan fisk, t.ex. barrakudor, tropisk näbbgädda, taggmakrill och de färgglada revfiskarna, men dem vågade vi knappt titta på. Det gällde att spana ut i det stora blå hela tiden så att inte valhajen passerade bakom våra ryggar medan vi tittade på småfisk.

Så plötsligt frigör sig en stor majestätisk skugga ur vattnet. Stjärfenan rör sig av och an, men allt går overkligt sakta. Efter ytterligare ett par slag i slow-motion ser vi en flock dykare bakom hajen och först då inser Barbro och jag hur stor hajen är. Det ser skrattretande ut med dykarnas frenetiskt viftande simfötter i jämförelse med valhajen. Den rör sig i själva verket inte alls sakta, det är bara den enorma kroppen som får oss att förlora alla referenser. Jag tar några bilder, men valhajen och hela gänget dykare försvinner snabbt ur sikte. Bara vi stannar kvar i strömlä av revet. Strömmen är så stark att det knappt går att simma mot den. Vi håller oss i en död korallstock och fortsätter att spana uppströms.

Efter tio minuter kommer en ny lika enorm haj. Den simmar ganska sakta, och till slut kommer den så nära att prickar och streck på rygg- och kroppsidan syns tydligt. Här har vi vår chans att få Bilden! Barbro har dykt många hundra dyk med mig och vet precis vad som gäller. Hon viftar på så fort hon kan och glider upp ovanför och lite bakom valhajen. Efter tre - fyra exponeringar vet jag att bilderna sitter där. Med hajen på bara en armlängds avstånd är det betryggande att veta att den bara sätter i sig plankton och småfisk. Svalget är lyckligtvis för litet för att kunna få ner större bitar.

Jag hamnar något ovanför den - bara en halvmeter ifrån - och snart känner jag draget av stjärtfenans rörelse. Att det finns kraft i den kan jag lätt föreställa mig, då jag ser den enorma kroppshyddan den skall bära fram.

I en stressituation då den måste dra iväg snabbt skulle den kunna slå till ordentligt. Vid ett tillfälle hade en av dykgajderna kommit så nära stjärtfenan att hon fått ett slag och förlorat medvetandet. Hon hade provocerat valhajen genom att hålla fast i stjärtfenan.

Den sträva huden på valhajens ryggsida är mycket tjock och seg. Den är täckt av små s k hudtänder, som är bakåtriktade. På undersidan är huden bara hälften så tjock. För att förvilla fiender som kommer uppifrån och från sidan, fungerar strecken och prickarna som kamouflage. Den ska gå ihop med den glittrande vattenytan. Underifrån är valhajen vit och ska då likna ytan sedd nerifrån. Man har observerat att en del valhajar har ärr på ryggen, och man tror att större hajar har varit framme och nafsat åt sig ett stycke, men valhajen brukar klara sig bra eftersom köttet läks mycket snabbt.

När man träffar på en valhaj vill man hålla den kvar så länge som möjligt, och det kan man om man uppför sig så att den känner sig säker. Om man simmar lugnt, inte simmar rakt mot den, inte tar på den eller håller fast i sid- eller stjärtfenor, finns det större chans att den stannar längre.

Valhajen är inte utrotningshotad för än så länge finns det inga ekonomiska intressen i att fånga den. Indiska fiskare fångar valhaj lite då och då för att använda levern i medicinskt syfte. Den sägs kunna motverka vissa tumörer.

Det finns alltså fortfarande en god chans att få se valhaj, om man är på rätt plats vid rätt tillfälle, men kanske måste man ha lite tur om man ska få se mer än tio valhajar på sex dagar som vi gjorde. Vi har dykt i mer än 20 respektive 30 år, men aldrig tidigare har vi simmat bland valhajar och det är verkligen något utöver det vanliga. Vi har redan bokat in oss för nästa säsong!

Anmärkning 2003-10-24: Barbro och jag har varit ute med "Jonathan Cruiser" flera gånger efter denna resa, utan att se valhaj, men aldrig blivit besvikna. I Andamanhavet utanför Phukets västra kust finns så mycket att uppleva och "Jonathan Cruiser" har dessutom blivit bättre och bättre för varje gång!

Fakta om valhaj

Vid födseln är valhajen bara c:a en halvmeter lång. Det blir ungefär tolv ungar åt gången. Första tiden håller de ihop, men man vet inte var valhajarna tar vägen när de är mellan en och tre meter långa. De större exemplaren lever ensamma i alla hav där yttemperaturen är minst 21 grader C.

Under 1920-talet arbetade en vetenskapsman (Dr Eugene W. Gudger) med att samla in uppgifter om valhaj. Trots att han mer eller mindre vigde sitt liv åt forskningen fick han aldrig se någon valhaj i det fria.

Det senaste "heta" området för valhaj är utanför Phuket, Thailand. Under en period fanns det valhajar rakt utanför Kata Beach, men där kan man inte ge någon valhajsgaranti!

Tony Holm och Barbro Johansson


Tyvärr har valhajens kött blivit mycket uppskattat och är numera det dyraste hajköttet. Valhajarna jagas hänsynslöst på många håll i världen och är inte alls så vanliga vid Thailand som tidigare, men den jättestora mantan (en rocka) är tidvis vanlig i Andamanhavet.


© Copyright Tony Holm. www.tonyholm.se